Ny behandling ger hjälp
åt gamla hundar med artit
När det gäller
behandling av hundar med ledproblem ersätts kirurgens kniv allt oftare
av mediciner. Bättre kunskap om utfordringen av hundar, i synnerhet
under valptiden, verkar förebyggande
När din hund visar tecken på smärta i samband med att
den ska resa sig upp, hoppa eller när den går är anledningen
ofta en artrit eller ledinfektion, något som är vanligt förekommande
bland hundar. Var femte medelålders hund av storvuxna raser har
problem med lederna. Artrit är en komplex och progressiv ledsjukdom
som karakteriseras av en successiv utveckling av ledsmärta, stelhet
och oförmåga att röra på leden.
Ledernas benändar är klädda med ledbrosk. Leden omges av
en ledkapsel och från kapselns insida bildas ledvätska. Broskytan
har funktionen av en stötdämpare och ger leden en slät
yta som gör den lättrörlig och flexibel.
Om leden skadas försämras blodtillförseln och ledbrosket
börjar falla sönder eftersom det inte får tillräcklig
näringstillförsel. Samtidigt förlorar broskets yta sin
släta struktur och blir istället sträv. Småningom
kan det bildas broskpålagringar på benytan och ibland lossnar
dessa och börjar "vandra" i leden och medför smärta.
Vissa raser har större benägenhet att utveckla ledproblem, men
också övervikt och traumatiska skador (till exempel ledbandsruptur
och meniskskador) kan förorsaka artrit. Även hundar av storvuxen
ras som kanske under valptiden får en felaktig kost löper risk
att få problem med lederna.
Den klassiska behandlingen av artros är viktkontroll, restriktiv
motion ( =" koppelvila" ) ledinjektioner, smärtstillande mediciner
samt kirurgi.
Medicinskt sett träder vi in i en ny fas eftersom det på marknaden
nu finns nya potenta smärtstillande preparat, men också glykosaminglykanprodukter
som förutom att minska den smärtsamma reaktionen också
inhiberar produktionen av enzym som får broskvävnaderna att
falla sönder, återuppbygger broskvävnaden och förbättrar
ledvätskans kvalitet. Detta preparat injiceras av veterinär
fyra gånger med fem dagars mellanrum. När behandlingen följts
upp har 75 % av de behandlade hundarna reagerat positivt på och
60% av dessa har reagerat redan efter första behandlingstillfället.
Det händer att en sådan behandling ger permanent resultat,
men oftast behöver hunden en "booster-injektion" med jämna mellanrum.
När man jämfört resultaten mellan kirurgisk och medicinsk
behandling har man sett att den medicinska på kort sikt gett snabbare
resultat. Hundarna återfick på kortare tid normal rörlighet.
Sex månader efter behandling kunde ingen signifikant skillnad upptäckas
mellan medicinskt och kirurgiskt behandlade patienter.
Dessa mediciner kommer aldrig helt att ersätta kirurgin, men de har
klara fördelar. En ung hund som börjar visa symptom på
artrit kan åtminstone på prov behandlas med preparatet. Det
kan inte inträffa något värre än att medicinen inte
verkar. När det gäller gamla hundar är kirurgi oftast uteslutet,
men det går nu att lindra kronisk smärta och det är ett
bra och ekonomiskt alternativ till en konstant behandling med smärtstillande
preparat. Vi kan på så sätt förbättra livskvaliteten
hos våra fyrbenta vänner.
|