Den till storleken
lilla,
men ack så farliga dvärgbandmasken!!
I Mellan- och Sydeuropa
är denna mask (ecinococcus granulosum och multilocularis) vanligt
förekommande i avföringen hos rävar, får, hundar
och katter. Genom att äta bär eller svamp som kontaminerats
av sådan avföring eller helt enkelt genom kontakt med smittad
avföring av husdjur, kan människor infekteras. Oftast insjuknar
inte djuren, medan infektion hos människa är ytterst allvarlig.
Om man regelbundet avmaskar sina husdjur eliminerar man risken för
smittan. Enligt svensk lag måste alla hundar och katter som importeras
avmaskas innan införseln och det är endast på detta sätt
som vi kan försäkra oss om att vi också i framtiden fritt
- och utan risk för att insjukna i en av de värsta parasitsjukdomar
Europa känner - ska kunna plocka bär och svamp.
Med öppnare gränser och en större rörlighet av människor
och djur, ökar risken för spridning av sjukdomar som tidigare
inte existerat i Sverige. I Europa är förekomsten av dvärgbandmasken
betydligt vanligare än rabies. I Spanien hör dvärgbandmasken,
liksom i de flesta andra länder i Europa undantaget Sverige, till
vardagen, medan däremot inga kända fall av rabies rapporterats
i mannaminne.
Ecinococcus multiocularis, eller rävens dvärgbandmask, hittas
hos räv, katt och hund i Mellan - och Sydeuropa. Den fullväxta
bandmasken lever i rävens tarm och de mikroskopiskt små äggen
avges med avföringen. Sorkar och smågnagare fungerar som parasitens
mellanvärdar och genom att äta dessa infekteras hundar och katter.
Bandmasken utvecklas i deras tarmar men de påverkas inte. Rävens
dvärgbandmask finns inte i Sverige men för inte så länge
sedan konstaterades i Danmark ett fall hos räv.
För människan är parasiten mycket farlig och till symptomen
hör stark trötthet och "gulsot" på grund av leverpåverkan,
men däremot inte någon smärta. Under larvstadiet borrar
sig parasiten ut genom tarmen och efter att under en tid ha befunnit sig
i blodet lokaliserar den sig till levern där det bildas blåsmaskar
vilka kan innehålla flera liter vätska var.. Inkubationstiden
är lång och har man fått smittan som barn kan det till
och med dröja ända upp i vuxen ålder innan sjukdomen,
som är livslång och svårbehandlad, utvecklas. Behandlingen
är oftast kirurgisk och man försöker då operera bort
de värst affekterade delarna av levern. Årligen registreras
ett femtiotal fall i Europa.
Smittan kan föras in via dåligt avmaskade sällskapsdjur
och risken är stor att rävstammen smittas. Följden härav
kan bli att rävar, hundar och katter sprider parasitäggen via
avföringen och det i sin tur skulle kunna innebära inskränkningar
i bär- och svampplockning, så som redan idag är fallet
i Mellaneuropa.
Det är viktigt att vara medveten om att inte alla maskmediciner klarar
av att slå ut dvärgbandmasken. Medicinen bör innehålla
den aktiva substansen Prazikvantel. Drontal comp vet eller Droncit är
de preparat som rekommenderas för avmaskning. Om du misstänker
att din hund eller katt är smittad kan din veterinär på
ett enkelt sätt ställa diagnos med hjälp av ett avföringsprov.
I områden var dvärgbandmasken förekommer rekommenderas
att man avmaskar sina sällskapsdjur med ovan nämda preparat
var fjärde månad. Smittade hundar och katter tycks vara relativt
opåverkade - det är alltså för oss människor
smittan är farlig.
|
