main

Córdoba

I Andalusien kan man känna historiens vingslag oavsett vilken stad man besöker. Men kanske märker man av det mest i Córdoba (312 000 inv.) som en gång i tiden var världens vetenskapliga centrum.

Kommer man till Córdoba söder ifrån får man en fin överblick över staden i Guadalquivirflodens breda dal. Den romerska bron, från kejsar Augustus dagar, spänner 16 bågar över floden där det ännu finns ruiner efter arabiska vattenkvarnar. Här ser man också över mot Mezguita, den tidigare Stora Moskén.
Omajjadhärskarna byggde den och utvidagade den gång på gång tills den slutligen med sina 919 (856 finns kvar) slanka kolonner under dubbla rund-och hästskobågar inte bara var en av Europas utan en av världens mest betydande islamska helgedomar. Då stod Córdoba på höjden av sin makt. Det blev då Västeuropas största stad och en av de modernaste. Stadens stenlagda gator var upplysta på nätterna, vatten leddes via mäktiga akvedukter över till blyrör in i husen och i de rikas villor hade man luftkonditionering i form av kallt vatten som rann i rör i väggarna. Det byggdes moskéer, upp till 300, dessutom 300 allmänna bad, 70 bibliotek och där fanns 80 offentliga skolor med gratis undervisning.

Inget snabbygge
På 1 000-talet var Córdoba Europas vetenskapliga centrum. Hit reste man för att få bästa läkarvården. Här var man först i Europa att räkna med decimaler och man införde de tecken vi har som siffror idag. Här ställdes de första schackpjäserna i Europa upp, år 857 av den irakiska musikern Ziryab. "Schackmatt" t ex är ren arabiska, "al sah mat" och betyder: kungen är död.
Att promenera runt i Córdoba är som att gå i ett museum och känna historiens vingslag. Tänk bara på moskén. Den tog 205 år att bygga! Besökaren möter en skog av 856 kolonner under dubbla röda och vita hästskobågar och en praktfull mihrab gör detta till ett rum som fascinerar alla besökare. En fyrhörning med måtten 130 gånger 180 meter. Córdoba öppnar sig riktigt bara för den som går. Endast till fots kan man helt avnjuta labyrinten av smala gränder i Judería med dess valvbågar och passager, dess nästan fönsterlösa, vita husfasader och dess små öppna platser med yppig blomsterprakt. Vill man dricka ett glas montilla-moriles, Córdobas vin som kommer till staden med en nypa bergsluft, en doft av timjan och bränt olivris och som smakar allra bäst med ett par oliver, då går man helst till fots igen i Córdobas smala gränder till nästa bar, en fascinerande upplevelse.
- Text: Ola Josefsson -