När man förr i världen högg ned skogen bl a för att tillverka båtar, lämnade man plats för de snåriga buskar som kallas macchia, som i sin tur hindrar ny skog att växa upp.
Bland törnginst och andra buskar växer de vackra cistrosorna i vitt och rött. Flera arter sprider en typisk doft. Det är ladanumharts som avsöndras och som länge använts till rökelse.
Napoleon lär ha sagt längtansfullt om sin hemö,
'Les yeux fermés, à l'odeur seule, je reconnaitrais ma Corse'.
Man kan riktigt se honom stå bland cistrosorna på Korsika, blunda och känna sig hemma bara på lukten.

Kandelaberkassia är en annan buske med vackra blommor, ståtliga gula klasar som liknar kandelabrar. Ljusbuske är också ett träffande namn, de bruna blomknopparna bildar vekarna.
Psaltaren ger exempel på kassians välluktande egenskaper:
'... av myrra, aloë och kassia doftar alla dina kläder ...' (Ps 45:9)

En praktfull växt slår ut på våren med dekorativa blomklasar mot stora håriga blad. Det är wigandian, en stor buske uppkallad efter en tysk botaniker, Wigand.
Wigandian kommer från Venezuela och triva utmärkt i Andalusiens klimat.

Allium är en vacker men ganska illaluktande lökväxt, som man hittar på fuktiga ställen. Den heter allium triquetrum på latin, triquetrus betyder trekantig och det är stjälken som har den karaktäristiska formen. På spanska heter den Lágrimas de la Virgen , Jungfruns tårar.

I Sverige är den fridlyst, här i Spanien är den ett gissel. Misteln, muérdago på spanska, har fått äran att vara Västmanlands landskapsblomma, sällsynt och fridlyst. Här nere dödar den träden, en parasit som den är, och huggs saklöst bort av oliv- och mandelodlare. Misteln sprids genom att fåglar äter bären och lämnar sin avföring i en grenklyka på ett annat träd. Fröna skickar ut rottrådar genom barken och suger ut näring ur värdträdet.
Det måste vara en märklig syn för spanjorer att se ett hatat ogräs hänga i taket under julen i Sverige för att inbjuda till eventuella julpussar. Det är dock en gammal anglosaxisk sedvänja att hänga en mistelkvist i dörren för att hålla spöken och häxor borta. Det bottnar i en keltisk tradition, där druiderna använde mistel för helande och för att driva bort onda andar. Ännu äldre är sagan om den avundsjuke asaguden Loke, som lurade den gode Balders blinde bror Höder att skjuta sin bror med en mistelpil. Allt levande hade svurit inför Balders mamma Freja att inte skada Balder, men man hade glömt att låta den oskyldiga misteln svära eden.
Misteln ger avlövade träd illusion av grönska på vintern och blommar själv på våren. De röda bären är färdiga vid jultid.