Vi har de spanska erövrarna att tacka för en mycket vanlig växt nämligen fikonkaktusen med sina gula blommor. Den blir ett ogenomträngligt staket, till och med för getter.
Det som man kanske ser som stora tjocka blad är egentligen stammen och bladen är omvandlade till taggar. Det finns också förädlade arter utan taggar, som lämpar sig till kreatursfoder. Fikonkaktusen blir bra gödning, när den plöjs ner. Den är härdig på torra jordar och den ger fina frukter. Allt detta gör den till en värdefull växt.

Kaktusfikon, chumbos på spanska, är fulla av farliga taggar på skalet, men skalade är de läskande goda,fulla av protein och socker.
I Jan Guillous andra bok om Arn Magnusson nämner han att de infödda frankerna kallades subar.
En subar var som den kaktusfrukt ordet beskrev, sade man, taggig utanpå men ljuvligt söt inuti. (Tempelriddaren s. 241). 1518 såg spanjorerna i Mexico hur indianerna borstade insekter från kaktusarna. Det var koschenillsköldlusen, som fötts och vuxit upp på kaktusar av tagglösa varianten och som sedan torkades och kokades för avge sitt röda färgämne. Koschenill är fortfarande i bruk, även om anilinfärger har ersatt det i industriell produktion av tyg.
En speciell användning av kaktusextrakt är likören Calisay.

Aloën kommer från Afrika och finns i hundratals arter. Den äkta aloën på bilden har artnamnet Aloë barbadensis. Den odlades nämligen i stor omfattning på Barbados på medeltiden och exporterades därifrån bl a till Europa. Bladsaften innehåller aloin, som har medicinsk användning t ex att badda sår med.