Har ni ätit alligatorpäron någon gång? Inte? Aztekerna kallade dem ahuacatl. Vi kallar dem avokado. Det tog lång tid för detta gröna bär, som det egentligen är, att komma till Andalusien. Inte förrän i slutet av 1900-talet tog odlingen fart här. Då hade folket i Mellanamerika ätit smörpäron, som de också kallas, sedan tusentals år före Kristus och mått bra av dem för de är nyttiga, eftersom de innehåller fleromättade fetter.

 

Fikonträdet är en urgammal kulturväxt.
Redan Adam och Eva hade användning av fikonlöv.
'Och de fäste ihop fikonlöv och band omkring sig.' (1 Mos. 3:6) Fast de använde nog blad från mullbärsfikonträdet, som har större och mera heltäckande blad.
Man har funnit spår av fikonträdet i 7000-åriga kulturlager i Jeriko och man kan se fikonskörd på egyptiska gravmålningar.
Israels barn gillade inte att Moses och Aron tog dem ut i öknen där det inte fanns fikon eller annat att äta.
'Och varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växer ...' (4 Mos. 20:5)
I sjunde sången i Homeros Odysséen beskrivs kung Alkinoos trädgård.
'Inne i denna står resliga träd med lummiga kronor, aplar och päronträd och granater med glänsande frukter, ljuvliga fikonträd och oliver, bärande ymnigt.'
Aristoteles anses vara den förste som kom på hur de svåråtkomliga fikonblommorna befruktades och Linné var den som slog fast att det var en stekel skötte det hela på ett mycket invecklat sätt som jag inte går in på här.
Det vi ser som fikon är inte frukten utan blombottnen hopväxt till en pung med kronbladen inuti. Frukterna är småkärnorna längst in.
Ett kulinariskt tips. I Alpujarras, i Spaniens högst belägna stad Trevélez, kan man avnjuta en utsökt fikonglass.