Andalusiens
flora - del 1
Ute i markerna
är det färggrant efter regnen. Det lyser violett av snokört
och blått av lavendel. Limonium, gurkört och den praktfulla mariatisteln
är också blå kontraster till alla gula blommor
Snokörten, av släktet echium, är lätt att känna
igen på sin snett avskurna blomkalk.
Lavendelns blommor liknar små blå fjärilar i motljuset.
Den luktar gott i linneskåpet.
Den franska lavendeln, som nu i stort sett blommat över, har
små lysande blå högblad men bina vet att blommorna sitter
därunder.
Limonium är en eternell, siempreviva på spanska, med vita
små blommor över de blå högbladen.
Gurkörten, borago, är historisk. Under 1500-talet i England
mönsterstickades blomman på adelsmännens rockar och kallades
därför stofférblomma. Numera gör den sig bra i sallader,
kanderad eller infrusen i isbitar i drinkar.
Mariatisteln, the holy thistle på engelska, för mer tankarna
till sonens törnekrona. Längs gatorna blommar ett par träd
i blått.
Persisk syren har inte så praktfulla blommor som vår
svenska namne, men trädet kallas också paternosterträd eftersom
frukterna ser ut som radbandskulor och kan användas till sådana
till "Fader vår" i nödfall. Fast kulorna är mycket giftiga!
Lysande blå blommor har jacarandaträden i maj. De ger
tyvärr inte det dyrbara virket men gläder oss frikostigt med sina
blommor, som regnar ner på marken.
Till sist en hyllning till blomman som ger Andalusien en så fantastisk
färgprakt, bougainvillean. Vi har en fransk amiral, Louis
de Bougainville, att tacka för den. Han tog den ombord i Rio de Janiero
1768 under sin världsomsegling. Egentligen är det också
här högbladen som ger färgen som står så bra
mot Andalusiens vita väggar. Just nu blommar alléträdet
brachichinton och strör gulvita små klockor på marken.
Kvar sitter ofta de stora bruna fröskidorna.
|
